Nu har jag varit med på min sjätte och sista LO-kongress som ansvarig för snabbprotokoll och så småningom även slutprotokollet. Dagen efter kongressen pockar så Europabloggen på uppmärksamhet. Och då blir det förstås kongressen som det handlar om. Kongressen debatterade EU och då handlade diskussionen om det nya fördraget och EG-domstolens domar i Laval-fallet. 

Som vanligt har diverse journalister försökt spetsa till resultatet av debatten. En lång debatt under söndagen och måndagen ledde fram till ett uttalande. LO-ledningen skulle vara överkörd av kongressen. Men hur kan vi som arbetar med EU-frågor på LO känna oss väldigt nöjda med resultatet om vi är överkörda? Vi gillar faktiskt slutresultatet. De krav i sakfrågorna runt såväl fördraget som vad som måste göras efter Lavaldomen är de som vi har fört fram sedan fördragstexten och  domstolsutslaget kom. 

Nör debatten var som mest hetsig under söndagen började säkert många journalister fundera på artiklar om sprickor och liknande. Det var hetsigt. Det var många hårda ord. När det i det läget kom krav på sluten omröstning kändes det jobbigt. Kan vi inte redovisa våra åsikter öppet? Då trädde kongressordföranden Eva Nilsson in i handlingen. I ett känsloladdat anförande talade hon om vikten av sammanhållning. Kravet på sluten omröstning togs tillbaka, följt av idén om att ett redaktionsutskott i lugn och ro skulle begrunda de olika formella förslag som fanns. 

Utskottet kom med sitt förslag vid 11-tiden på måndag kväll. Det antogs enhälligt !!

Det handlar om krav som ska göra att den svenska arbetsmarknadsmodellen ska kunna upprätthållas, om förenings-, förhandlings och konflikträtten. Det handlar om att utstationeringslagen måste ändras, att själva utstationeringsdirektivet måste göras omöjligt för EG-domstolen att misstolka.

Och så kraven på regeringen. Skynda på utredningen om de svenska lagförändringarna eller skjut upp datum för riksdagens antagande av Lisabonfördraget så att utredningen har presenterats före detta antagande.

Bollen ligger hos regeringen. Det måste väl egentligen ha varit klart för alla under debatten efter Lavaldomen. Visa för oss i handling att ni med ändringarna i svensk lagstiftning möjliggör att vår modell lever vidare. Visa för oss genom agerande i rådet att ni stödjer de europeiska fackliga kraven på att utstationeringsdirektivet ändras och att det skrivs under ett socialt protokoll som garanterar att fackliga rättigheter inte underordnas den fria rörligheten.