För mig är det helt naturligt att som realistisk europavän kandidera för Kristdemokraterna i valet till Europaparlamentet. Som kristdemokrat utgår jag ifrån subsidiaritetsprincipen, som slår fast att makten ska ligga på lägsta möjliga effektiva nivå. Det är också en princip som – tack vare kristdemokrater – finns inskriven i EU-fördragen. Utmaningen framöver är att se till att den följs, inte minst inom EPP-ED, den kristdemokratiska/konservativa partigruppen.

Det är naturligt att perspektiven skiljer sig åt inom Kristdemokraterna såväl som EPP-ED. Men grundsynen förenar. Bejakandet av det universella människovärdet, förvaltarskapstanken, den kristna etiken, de naturliga gemenskaperna, och insikten människans ofullkomlighet är några exempel på utgångspunkter som förenar kristdemokrater över Sverige och Europa.

Junilistans brist på ideologisk plattform manifesteras på motsvarande sätt genom partiets medlemskap i INDEM, som saknar gemensamma nämnare med undantag för EU-skepticismen.

Med mig som parlamentariker får du en tydlig röst för ett sunt EU som skalar bort det som EU inte ska syssla med och förstärker det EU gör bäst samtidigt som du får en person som står på en välgrundad ideologi med människan i centrum. En oslagbar kombination som Junilistan aldrig kommer kunna erbjuda.

Jag menar att Irlands nej till folkomröstningen naturligtvis måste respekteras. Eftersom förslaget till grundlag är tänkt att utgöra EU:s grund framöver så är det en självklarhet att alla medlemsstaterna ska acceptera dokumentet.

Jag skulle istället vilja se ett fördrag som, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, stipulerar vad EU ska ha makt över. Frågor utanför stadgan ska EU få besluta om först när medlemsstaterna lämnar beslutanderätten till EU.

På så sätt kan EU:s makt tydligt definieras, utan att medlemsstaterna bakbinds om de vill flytta upp beslut till EU-nivå. I korthet handlar det om att definiera taket på EU:s makt snarare än golvet. För mig är det inget kontroversiellt att stå upp för denna uppfattning i egenskap av kristdemokrat, det är tvärtom helt naturligt.

Att arbeta för att EPP-ED fokuserar på de fyra friheterna skulle bli en av mina prioriteringar som europaparlamentariker. Jag skulle också ta tillvara på den frihet i förhållande till partilinjen som existerar inom EPP-ED. Den svenska frihandelstraditionen går ibland stick i stäv med protektionistiska strömningar på kontinenten, vilket inte minst tar sig uttryck i synen på jordbrukens exportstöd.

En rädsla för konkurrens från länder med friare ekonomiska system gör att diskussionen ibland handlar om att begränsa konkurrens istället för att främja den.

Det finns tveklöst exempel på frågor och synsätt med en stor variation inom EPP-ED, och det är viktigt att bygga upp allianser som möjliggör ett konstruktivt arbete för att förändra majoritetsförhållandena inom gruppen.

Ibland är detta inte möjligt, och skulle det finnas situationer där ett majoritetsbeslut inom partigruppen går emot ett kristdemokratiskt vallöfte, måste naturligtvis uppdraget från väljarna här i Sverige väga mycket tungt.

Det är också viktigt att bära i minnet att det inte är möjligt att få igenom sin vilja i alla sammanhang, så fungerar politiken och demokratin. Detta gäller naturligtvis även för partigrupper.

Det är dock större sannolikhet att bli tagen på allvar inom EPP-ED än INDEM, då de senare saknar den tyngd som krävs för att kunna föra en politik på för hela människan och inte bara den delen av henne som ställer sig frågande till Lissabonfördraget. Det vet Åsa Sundh och därför väljer hon att försöka visa på nyanser inom ett annat parti i ett försök att avleda uppmärksamheten från de områden där Junilistan helt saknar politik.

Jag har arbetat på samma sätt under min tid i styrelsen för EPP:s ungdomsförbund, Youth of the European People’s Party (YEPP). När jag började engagera mig i YEPP 2004 fanns det ett motstånd mot större och nödvändiga reformer, p.g.a. moderpartiernas kopplingar till olika intressegrupper.

Men vi unga svenska kristdemokrater har tillsammans med likasinnade slagits för en friare och mer solidarisk handelspolitik under många år, vilket lett fram till ett tydligt avståndstagande från tullmurar och exportstöd. När europeiska skatter föreslogs från franskt håll kunde KDU samla en majoritet bakom sitt förslag att YEPP skulle verka mot EU-skatter. Förändring är med andra ord möjligt!

Den kristdemokratiska bredden handlar om att vi ibland drar olika slutsatser utifrån subsidiaritetsprincipen. Men det finns som sagt en röd tråd när man betraktar de värderingar som de kristdemokratiska kandidaterna.

”Valet handlar inte om höger och vänster”, skriver Åsa Sundh. Hon sätter därmed fingret på Junilistans problem, vilket är att de i realiteten bara har en måttstock för arbetet i EU, nämligen var makten ska ligga.

Vad vet vi egentligen om hur Junilistan ser på energifrågan? Vilka utgångspunkter bör EU ha i utrikespolitiken? Vilka avvägningar bör styra i fråga om förhållandet till Turkiet eller Ryssland? Och hur kan vi vara säkra på att alla Junilistans kandidater värnar den fria rörligheten, även när det blåser snålt?

Oförutsägbarhet är ett nyckelord, eftersom Junilistan med sina kandidater från (faktiskt!) höger och vänster är ett parti som ger ordet ”bredd” en helt ny innebörd.